Kroppen säger ifrån

Någonting man har fått lära sig när man mått så dåligt som jag har gjort under graviditeten är att lyssna på sin kropp. Detta är jag jätte dålig på Antar att jag ärvt min envishet och ibland tjurighet av både mamma och mormor som är precis likadana. Tidigare när jag har haft ont av min endometrios har jag varit så envis att jag kört på tills jag svimmar. Under de första 15 veckorna av graviditeten har jag mått grymt dåligt. jag har kräkts i genomsnitt 10 - 20 gånger om dagen och inte fått i mig någon mat så jag har varit inlagd på sjukhuset i två omgångar. när man får i sig så lite mat och ändå inte får behålla något så blir man totalt orkeslös och tillslut deprimerad. Jag gick under de första 10veckorna ner 6kg i vikt och dom är fortfarande inte i kapp. De har varit en tung tid! Nu har de senaste veckorna varit mycke bättre vissa dagar är kroppen ganska trött men huvudet piggt å då blir de lite problem. Men jag har börjat lära mig nu att man inte alltid kan vara så envis att man stupar. I dag har ja gjort ärenden på stan i 4 timmar å köpte visst lite för mycke tunga saker så nu är jag helt deckad i sängen å kroppen är INTE glad på mig. det klart att det hör till saken att efter en sån här prövning som jag varit med om så har näst intill alla muskler och all kondition försvunnit helt och ibland är jag helt enkelt för naiv för att inse det!
I morgon ska jag med M till Folkteatern, hon har tjatat ett tag nu på att alla vill träffa mig så i morgon skall det pressenteras och skakas händer. jag får väll se om Lars Noren är lika farlig som han ser ut ;)